tycker om denna serien - baby blues
var bara tvungen
Hört på tunnelbanan i Stockholm:
Mannen:
Vad gillar du mest med mig, mitt snygga fejs eller min sexiga kropp ?
Kvinnan tittar på honom, från topp till tå, och svarar:
- Jag gillar din humor mest !!
Mannen:
Vad gillar du mest med mig, mitt snygga fejs eller min sexiga kropp ?
Kvinnan tittar på honom, från topp till tå, och svarar:
- Jag gillar din humor mest !!
HAHA - Den tyckte jag var bra HAHA !!
lite skratt bland gråa moln...
När en lastbilschaffis stannar för rött glider en liten Nissan Micra upp jämsides... Ur Micran hoppar en blondin som springer runt till lastbilens förardörr och knackar på. Lastbilschaffisen vevar ner rutan och blondinen säger:
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!
Lastbilschaffisen struntar fullständigt i blondinen, men när han stannar vid nästa rödljus glider Micran upp jämsides igen. Blondinen hoppar ur, springer runt och knackar på förardörren. Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen utbrister igen:
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!
Lastbilschaffisen skakar på huvet och fortsätter nedför gatan. Vid det tredje rödljus-stoppet händer samma sak igen... Andfådd hoppar blondinen ur Micran, springer runt och knackar på fönstret på förardörren. Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen säger på nytt:
- Hej, jag heter Linda och jag sa att din last håller på att läcka ut!
När det blir grönt drar lastbilschaffisen på och hinner fram till nästa rödljus i god tid innan Micran. Den här gången hoppar lastbilschaffisen ur och skyndar iväg att möta Micran. Han knackar på fönstret till förardörren och när blondinen vevar ned rutan säger han:
- Hej, jag heter Bosse, det är mitten av januari och jag kör saltbilen
Denna har jag lånat av : Sus i dus en desperat lyxhustru!
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!
Lastbilschaffisen struntar fullständigt i blondinen, men när han stannar vid nästa rödljus glider Micran upp jämsides igen. Blondinen hoppar ur, springer runt och knackar på förardörren. Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen utbrister igen:
- Hej, jag heter Linda och din last håller på att läcka ut!
Lastbilschaffisen skakar på huvet och fortsätter nedför gatan. Vid det tredje rödljus-stoppet händer samma sak igen... Andfådd hoppar blondinen ur Micran, springer runt och knackar på fönstret på förardörren. Lastbilschaffisen vevar ner fönstret och blondinen säger på nytt:
- Hej, jag heter Linda och jag sa att din last håller på att läcka ut!
När det blir grönt drar lastbilschaffisen på och hinner fram till nästa rödljus i god tid innan Micran. Den här gången hoppar lastbilschaffisen ur och skyndar iväg att möta Micran. Han knackar på fönstret till förardörren och när blondinen vevar ned rutan säger han:
- Hej, jag heter Bosse, det är mitten av januari och jag kör saltbilen
Denna har jag lånat av : Sus i dus en desperat lyxhustru!
Pinsamt...
På en av Sydneys radiostationer i Australien kan man ringa in och berätta om sina mest genanta historier. Man kan vinna mellan 1000 - 5000 dollar. Denna historien resulterade i $5000.
Jag hade tid hos gynekologen senare denna veckan för mitt årliga cellprov. Tidigt en morgon ringde de dock från doktorns mottagning för att tala om att de hade fått ett återbud och att jag kunde komma in tidigare, samma morgon klockan 9.30.
Jag hade precis fått iväg alla till skolan och arbetet och klockan var redan nio. Det skulle ta minst 35 minuter att köra till mottagningen så jag hade lite bråttom.
Liksom de flesta kvinnor ville jag ägna några extra minuter åt min underlivshygien inför ett gynbesök, men denna gången fanns det helt enkelt ingen tid för en grundlig rengöring så jag tog bara den tvättlapp som råkade ligga vid tvättstället i badrummet och tvättade av mig lite snabbt "där nere" så jag åtminstone såg presentabel ut. Då jag var klar kastade jag tvättlappen i smutstvättkorgen, slängde på mig mina kläder och hoppade in i bilen för att köra i ilfart till min undersökning.
Jag fick bara vänta i ett par minuter innan det var min tur att gå in till doktorn. Då jag, liksom alla kvinnor, har gått igenom denna procedur flera gånger i livet hoppade jag vant upp på undersökningsbritsen, tittade upp i taket och låtsades som om jag befann mig i Paris eller någon annanstans långt borta. Doktorn kom in och jag måste säga att jag blev lite förvånad då han sa: Oj då idag har vi verkligen ansträngt oss ! Jag svarade inte och suckade av lättnad då undersökningen var över för denna gången.
Resten av dagen var som vanligt med städning, handling och matlagning.
Då skolan var slut och min 6 - åriga dotter lekte för sig själv ropade hom från badrummet: "mamma var är min tvättlapp ? " Jag sa till henne att hon kunde ta en ny från linneskåpet eftersom den gamla låg i tvätten. Hon svarade, "Nej mamma, jag måste ha just den som låg vid tvättstället. Jag har allt mitt glitter i den."
Jag hade tid hos gynekologen senare denna veckan för mitt årliga cellprov. Tidigt en morgon ringde de dock från doktorns mottagning för att tala om att de hade fått ett återbud och att jag kunde komma in tidigare, samma morgon klockan 9.30.
Jag hade precis fått iväg alla till skolan och arbetet och klockan var redan nio. Det skulle ta minst 35 minuter att köra till mottagningen så jag hade lite bråttom.
Liksom de flesta kvinnor ville jag ägna några extra minuter åt min underlivshygien inför ett gynbesök, men denna gången fanns det helt enkelt ingen tid för en grundlig rengöring så jag tog bara den tvättlapp som råkade ligga vid tvättstället i badrummet och tvättade av mig lite snabbt "där nere" så jag åtminstone såg presentabel ut. Då jag var klar kastade jag tvättlappen i smutstvättkorgen, slängde på mig mina kläder och hoppade in i bilen för att köra i ilfart till min undersökning.
Jag fick bara vänta i ett par minuter innan det var min tur att gå in till doktorn. Då jag, liksom alla kvinnor, har gått igenom denna procedur flera gånger i livet hoppade jag vant upp på undersökningsbritsen, tittade upp i taket och låtsades som om jag befann mig i Paris eller någon annanstans långt borta. Doktorn kom in och jag måste säga att jag blev lite förvånad då han sa: Oj då idag har vi verkligen ansträngt oss ! Jag svarade inte och suckade av lättnad då undersökningen var över för denna gången.
Resten av dagen var som vanligt med städning, handling och matlagning.
Då skolan var slut och min 6 - åriga dotter lekte för sig själv ropade hom från badrummet: "mamma var är min tvättlapp ? " Jag sa till henne att hon kunde ta en ny från linneskåpet eftersom den gamla låg i tvätten. Hon svarade, "Nej mamma, jag måste ha just den som låg vid tvättstället. Jag har allt mitt glitter i den."
En kvinnas list !!
Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor. Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna. Tredje dagen satte hon sig för sista gången ner vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvt kilo räkor, en burk kaviar och en flaska chardonnay. När hon ätit färdigt gick hon runt i varje rum och stoppade in halvätna räkskal doppade i kaviar inuti alla gardinstänger.
Sedan rengjorde hon köket och lämnade huset. När maken återvände med sin nya, unga flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började sakta huset att lukta. De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna.
Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt. Anticimex kallades in och satte gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till slut revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.
Inget hjälpte. Folk slutade komma på besök. Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade. Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta. En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset.
Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till slut var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus. Exhustrun ringde mannen och frågade hur allt stod till.
Han berätta hela historien om det ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset.
I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på.
En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden - inklusive gardinstängerna....
